Vem är jag?

25 maj 1983 föddes jag på Kiruna BB. Av en slump orsakad av politik befann sig mina föräldrar på orten, min pappa uppvuxen i London och egentligen bosatt i Stockholm och min mamma från Skåne men utflyttad sedan 16 års ålder. Varför de var där är deras historia att berätta, men så här i efterhand är jag glad över att det står ”Kiruna” som födelseort i passet. (Fast det gör det ju inte, det står Jukkasjärvi eftersom att det är den församling Kiruna tillhör). Det får mig att känna en anknytning till Norrbotten på ett sätt som andra inflyttade inte kan.

För åtminstone delvis inflyttad är jag. 1987 flyttade jag och pappa till Stockholm och där kamperade vi ihop fram till 1994 när jag bestämde mig för att prova leva hos mamma istället. Hon levde då i Gällivare och chocken av att flytta från en Stockholmsförort till en liten ort ovan Polcirkeln är svår att förklara. Chocken mildrades av att vi i oktober 1994 flyttade till Luleå. Jag spenderade 2,5 år i Manchester, England, åkte några månader efter att jag fyllde 18 år. Men utöver det har jag bott i Luleå sedan 1994, och känner mig numer riktigt hemma här.

Jag har en dotter född 2007, magisk liten varelse! Jag har en man som är fantastisk han med, utan honom skulle mitt politiska engagemang vara betydligt mer komplicerat.

2010 satt jag hemma i min soffa och grät. Sverigedemokraterna fick flera platser i riksdagen och alliansen tog en till mandatperiod. Jag fattade verkligen ingenting. Välfärden monterades ned, arbetslösheten steg och människor var i kris. Ändå ville fler ha alliansen än S. Jag tänkte på min dotter som låg och sov, 3 år gammal och aningslös. Jag tänkte att ”den här tiden får hon aldrig minnas”. Jag tänkte att ”hon ska inte växa upp med det här kalla Sverige”. Så jag gick in på nätet och gick med i partiet igen, efter ett uppehåll på 10 år, redo att ge järnet.

Jag hade tur (fast de sa faktiskt att det var på mina meriter) och fick en plats som ersättare i Miljönämnden, högt upp på listan. Det ledde till att jag blev invald som ordinarie efter att en partikamrat flyttade från kommunen. Sedan valet 2014 är jag vice ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden och sitter som ledamot i landstingsfullmäktige.

Jag jobbar sedan juni 2014 på Migrationsverket och handlägger asylärenden där. Det är ett bra jobb som jag trivs med 🙂

Mitt liv är ganska awesome med andra ord, och att ha det bra är det bästa sättet att döda kreativitet har jag märkt. Jag hade vant mig vid att livet konstant var en kamp, och vändningen började någon gång under senare delen av 2010. Det är helande för mig att få hålla på med politik. Inte religiös eller så, men det är verkligen ett sätt för mig att glädjas åt saker i livet. Och känslan av att få vara med och faktiskt påverka är berusande.

Nästa steg är att vinna valet. Helt klart och utan tvekan. Jag kommer lägga min själ och mitt hjärta i valarbetet. När det är klart väntar nya utmaningar för mig, utmaningar där jag ska ta större ansvar och få vara med och påverka ännu mer.

Stay tuned!

 

Med vänlig hälsning,

Ewelina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s