Strejk, gnällspikar och facklig kamp. 

I fredags ringde min pappa och hade vansinnigt ont, på precis ett sånt sätt som är dåligt om man just gjort en leverbiopsi och har levercancer. Han fick åka in på sjukhuset och när de fattade beslutet att lägga in honom fattade jag beslutet att boka en flygbiljett. Eftersom att Norwegian har fruktansvärda villkor för sin personal världen runt flyger jag så gott som alltid SAS när jag bokar själv, så också denna gång. En kvart efteråt inleddes strejken. Jag hade ingen aning om varslet, mun tillvaro kretsar kring jobbet och pappa just nu och de enda nyheter jag läser är flasharna från Omni och dessa hade inte handlat om förestående strejk under fredagen. 
Väl på Kallax fick vi kl 20.00 veta att flyget 20.25 inte skulle gå. Om SAS medvetet väntade med att ställa in flyget för att förhindra att folk åkte med Norwegian eller om de in i det sista ville kolla om piloterna som flygit upp vår kärra från Göteborg fick flyga vårt plan vet jag inte. Kommunikationen från SAS har varit under all kritik. 

För såhär är det; vi fick ta bilen ned eftersom att inte åka inte var ett alternativ och jag lägger allt ansvar på strejken på SAS. Media och SAS gör ett bra jobb med att göra facket till boven, precis som det brukar vara. Arbetstagarna ska niga och vara tacksamma att ha ett jobb. Folk är upprörda nu på att piloterna gnäller trots att de har en fantastisk lön. Ingen gnäller på SAS ledning som har en högre lön. Det är kollektivets fel som är giriga säger många, fast med orden ”man ska fan inte gnälla med en lön på 78k”. Men det är inte lönen som är grejen. Grejen är att olika piloter har olika löner. Grejen är att nya piloter får lägre löneläge än de som redan jobbar där. Grejen är att piloterna gav av sin tjänstepension när SAS riskerade konkurs för att man gör så i kris. Nu har SAS kommit på fötter och ökat produktiviteten men dumpar lönerna. Deras löneutveckling är sämre än industrimärket. 

Om man inte gillar höga löner förstår jag ilskan, men om vad det egentligen handlar om är minskade LÖNESKILLNADER kommer vi ingen vart med att önska att piloterna ska ha lägre lön utan stötta den fackliga kampen då det är det ENDA som driver upp löner i alla yrken. Arbetsgivarna, oavsett privata eller offentliga, vill inte ha högre löner. Naturligtvis. Men det vill löntagarna. 

Så jag är okej med strejken, trots att jag inte fick träffa pappa på fredagkvällen. Jag är okej med den för att jag tycker att kollektivavtal och bra arbetsvillkor är grunden för en trygg arbetsmarknad. Jag är okej med den för att SAS hade kunnat fortsätta förhandla men slutade, för att de inte fick som de ville och inte kunde kompromissa. Att SAS satte mig, min pappa, sjuka som skulle till sina behandlingar, människor utomlands som ville hem i den här situationen är respektlöst. 

Jag har sett argument som säger att om inte piloterna går med på det här och går med på ännu mer sänkta löner kommer SAS gå i konkurs och då finns bara lågprisbolag kvar. Jag har sett dessa argument från sossar, moderater och allt där emellan. Jag blir rätt förbannad eftersom att kollektivavtal är en stolt tradition hos oss och är man beredd att köpa den kapitalistiska tanken så långt att man ska sluta kämpa för högre löner för att kunna konkurrera med företag med låg lön och dåliga villkor så kan vi faktiskt lika gärna införa minimilön och låta alla leva på den. Men jag tror inte på det. Lagstadga istället, inskränk möjligheten att dumpa löner i alla branscher och bygg för f*n på järnvägen så att det finns bättre alternativ än de svindyra skitiga tåg som finns idag så kan vi dra ned på flygavgångarna istället. Det måste finnas ett bättre sätt än att säga att yrkesgrupper ska acceptera en låg lön av någon sort solidaritet för att hålla riskkapitalistiska smutsiga företag borta. 

Strejkrätten ska inte inskränkas och jag som socialdemokrat kommer aldrig uppmana strejkande kamrater, oavsett förbund, att gå med på sämre villkor. Det upplåter jag till storbolagen och gnällspikarna som inte klarar av att lösa sin transport på annat sätt trots att de flesta jag sett liksom mig hade kunnat sätta sig i en bil och varit hemma på ett kick. Värre för de som inte har råd eller möjlighet, som de två tjejerna vi tog med oss i bilen från Kallax i fredags. 

Facklig kamp och solidaritet 💪👊. 

//Ew. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s