Dags för en natts sömn. 

Äntligen ska vi få sova igen. Jag ser fram emot att få släcka och somna att jag drar ut på det. Då är man rätt trött. Tidigt upp imorgon för att åka tillbaka till sjukhuset och hänga med pappa. Han har blivit flyttad till en avdelning nu, jag vet inte riktigt vilken men jag hittar dit. Ett nytt system och en ny struktur att lära mig, Sunderbyns kan jag utan och innan men här är allt nytt. 

Har hittat en favoritrestaurang på sjukhuset, Nancy’s. Ekologisk mat, sushi men också libanesiskt! Bra pris, snabbt och tillgängligt. Fick pappa att beställa en libanesisk wrap och efter lite trilskande fick han tillåtelse att äta det också. Vi har fortfarande inget slutligt röntgensvar som kan säga om det är rören i gallgångarna som trilskas eller en blödning från en tumör eller biopsistället. Men vi vet nu att det är hepacellulär levercancer och därmed en primär levercancer. Det innebär att cancern kommer från levern, den vanligaste levercancern men primär levercancer i sig är ovanligt, i synnerhet hos någon som inte har tidigare problem eller sjukdom i levern. 

Allt det är iofs skitsamma för mig, jag vill veta stadie och plan. Det drar ut på tiden och jag har varit frustrerad över hur det funkar här i Stockholm jämfört med hur bra det flyter hemma i Norrbotten. Men pappa vill att jag släpper det och personalen nör pappa väl är här behandlar honom fantastiskt. Det är systemet som är fel och det kommer inte vi kunna påverka, det finns ingen tid till det. Men jag skriver ned och minns allt och kommer se till att rätt personer får veta så småningom, så kanske systemfelen kan rättas till för andra. 

Men just nu är jag här i Stockholm och får vara med pappa. Det betyder allt. Nästa vecka får nog innehålla en del beslut och planering för den närmaste framtiden. H får sommarlov på fredag och inget hindrar att vi helt enkelt byter bas från Norrbotten till hit. En del praktiskt som flytten som behöver lösas då men jag har svårt att se hur det ska fungera att sitta där uppe när allt jag vill är att spendera tid med min pappa när vi lämnat över nycklarna till huset till nästa person. Om jag själv fick önska skulle juli spenderas i Boden och på jobbet, men sen… Ovissheten gör det krångligt och när mamma var sjuk jobbade jag på sjukhuset och var så nära alltid, nu medför allt en stor ekonomisk kostnad och tid borta från mitt barn och kräver egentligen planering även om alla inblandade är flexibla och gudomligt hjälpsamma, i synnerhet H. 

Nåväl. Jag ska släcka nu och sova gott. Förhoppningsvis återfår jag min humor i mina inlägg snart så det blir lite lättare att plöja än dessa rätt tragiska monologer. Själv ser jag inte det tragiska riktigt, men jag märker det i andras ögon när jag berättar hur det är. Ska nog dra ned på infon, folk vet ju inte vad de ska säga när jag berättar. Jag menar inte att göra andra obekväma, jag är rätt okej. Jag och min syster skratt mycket med pappa, han är likadan som alltid trots allt. Vi tre har alltid haft en ärlig men rå humor och den hjälper nu. Min syster är inte här just nu och i telefonsamtalen med henne blir jag tafatt för att jag verkligen önskar att vi alltid kunde vara vi tre i vår bubbla och att vi alla alltid är närvarande just nu. Hon är min livlina och det märks tydligare nu än någonsin att hon fattas när det bara är jag och pappa. Men vi kommer ha massor med tid ihop, vi tre musketörer och våra två avkommor 🙂

Sov gott!!

//Ew. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s