Nu kanske!

Jag tror att jag fått orden tillbaka. Att jag kan börja uttrycka mig igen. Ett tag kändes det som att jag förstod så mycket och andra ingenting att vägen till att nå fram blev så olidligt lång. Sen kändes det som att jag inte förstod och jag kunde inte se det andra såg och då kändes uppförsbacken milslång. Sen blev jag lite rädd för diskussioner, orkade inte när all tid gick åt till jobbet och ingenting blev över. 

Men nu känns det som balans. Som att jag sitter på min sanning om verkligheten så tryggt att jag orkar förklara den också för människor som inte förstår. Jag orkade inte bli emotsagd, orkade inte veta att människor hatar. Ville låtsas att alla kände som jag i mitt mikrouniversum som FB är fast ju inte alls är, för att det inte är representativt för världen. Men lite för Sverige. För hur det nu än är så har jag inte haft tid att ropa ut min antirasistiska kamp eftersom att jag utfört den istället. Rasister har mer tid än mig framför datorerna och låter därför mer. 

Men vi är fler. Vi som fattat. Inte enda sanningen, det finns många. Men min sanning och en jag gärna delar med mig av. Måste också höras. 

Ha en fin dag ❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s