”För varje debatt du tar står det dig tusen åter”- Ewelina Edenbrink 

Tänker att jag måste vara dum i huvudet eller skitsmart som vigt mitt liv åt juridik, statsvetenskap och politik. Typ som att jag aldrig någonsin kommer ha slut saker att göra. Alternativt aldrig bli klar. Just idag känner jag smart över valet och supertaggad på nytt arbetssätt. Men också förtvivlad över hur extremt ineffektivt och dyrt regeringens aviserade lagförändring kommer bli. (Utöver det uppenbart vansinniga och inhumana i att ta bort det som gjort utlänningslagen bättre än alla andras lagstiftning istället för att öka kvoten (ensamstående kvinnor!!!) och säkra dödens hav). 

Så blandade känslor, som vanligt. Men ur arbetssynpunkt en fantastisk planeringsdag med alla asylenheter, imorgon på enhetsnivå för att jobba med avarbetningen som kommer inför den ny processen. Om jag hade ett vanligt jobb som inte rörde människors framtid skulle jag säga all good men det är ju inget vanligt jobb. Ett bra jobb, men inget vanligt jobb. Men ett bra jobb. 

//Ew. 

Annonser

Jag saknar alla mina böcker!

Har försökt finna peppen till att läsa en bok. Eller iaf lyssna på en. Men jag kan inte ens föreställa mig att börja. Jag som slukade flera böcker i veckan har lyckats läsa två böcker på lika många år. De verkar för enkla, för tunga, för aktuella eller för inaktuella. Det enda jag dristar mig till i läsväg är någon artikel ibland men sällan ens det. Konsumerar nyheter i radioform eller på tv men att läsa ETT nummer av The Economist tog mig två veckor varav en var på ett All Inclusive-hotell i Grekland med all tid i världen. 

Men kanske är det som att börja träna, man liksom bara gör det och sen är man van igen. Eller som en bytta Ben & Jerrys – vips är den slut. Jag tror att jag måste, mina perspektiv skulle behöva läsa om lite hederlig omoralisk problematik av den antingen enkla sorten (typ skitlitteratur) eller misär. Kan inte Marian Keyes släppa något nytt så att jag kommer in i det igen? Älskade ”Min mormor hälsar och säger förlåt” men det tog faktiskt ett år att lösa ut den. 

Det är iaf en stor sorg att ha kommit bort från böckerna, och det var nog under studietiden de försvann. Då handlade allt om Journals och kurslitteratur, nu landrapporter om religiös frihet och krig som aldrig tycks ta slut. Men jag behöver fiction och jag behöver färsk politisk litteratur. Det här går inte an längre. Några tips på TCO-relaterad litteratur kanske, inför mitt styrelseuppdrag inom ST? Men först, sömn. Efter en återigen ganska ansträngande dag med för många stopp. 

//Ew. 

Nu kanske!

Jag tror att jag fått orden tillbaka. Att jag kan börja uttrycka mig igen. Ett tag kändes det som att jag förstod så mycket och andra ingenting att vägen till att nå fram blev så olidligt lång. Sen kändes det som att jag inte förstod och jag kunde inte se det andra såg och då kändes uppförsbacken milslång. Sen blev jag lite rädd för diskussioner, orkade inte när all tid gick åt till jobbet och ingenting blev över. 

Men nu känns det som balans. Som att jag sitter på min sanning om verkligheten så tryggt att jag orkar förklara den också för människor som inte förstår. Jag orkade inte bli emotsagd, orkade inte veta att människor hatar. Ville låtsas att alla kände som jag i mitt mikrouniversum som FB är fast ju inte alls är, för att det inte är representativt för världen. Men lite för Sverige. För hur det nu än är så har jag inte haft tid att ropa ut min antirasistiska kamp eftersom att jag utfört den istället. Rasister har mer tid än mig framför datorerna och låter därför mer. 

Men vi är fler. Vi som fattat. Inte enda sanningen, det finns många. Men min sanning och en jag gärna delar med mig av. Måste också höras. 

Ha en fin dag ❤️