Man ska reflektera också.

Nu har det snart gått en vecka efter valet. För mig var det den första dagen utan måsten och utan väckarklocka. Jag vaknade av de där tassande stegen och skramlandet i köket när H tar frukost. Jag tänkte gå upp och hålla henne sällskap men jag ger så lätt pekpinnar då; ”ta inte för mycket”, ”glöm inte att sätta in yoghurten”. Så jag stannade i sängen tills jag hörde att hon var klar. När jag väl klev upp var hennes frukost uppäten och inga spår mer än tallriken fanns kvar. Hon börjar bli stor.

Jag har inte pratat så mycket om valet med människor utanför partiet, jag har inte riktigt klarat det. I måndags gratulerade många på jobbet mig och jag tackade men kände ingen vinstglädje. Det gör jag fortfarande inte. Inte bara för att ett rasistiskt parti fick 13% av rösterna och 49 mandat i riksdagen utan också för att valet faktiskt inte alls gick bra för Socialdemokraterna. Det är många Sossar som firar och det ska de göra, vår partiledare kommer bli statsminister! Men här i Norrbotten gick det uruselt, vi tappade sex mandat i landstingsfullmäktige och sjönk som stenar på många orter i länet. Jag gläds åt Sverige för att jag tror att en socialdemokratisk politik är det som kommer minska arbetslösheten, klyftorna i samhället och på så sätt minska missnöjet och utsattheten hos människor som lever i marginalerna. Men jag känner mig inte nöjd.

Men den allra största anledningen till klumpen i min mage är att 13% av Sveriges befolkning röstat på ett parti som tror att om vi minskar på en post i stats- landstings och kommunbudgeten så kommer allting man pekar på som är fel att lösa sig. Om det hade varit så enkelt så hade regeringen redan minskat på något, fast inte på just den posten. Ett lands ekonomi är oerhört komplex. Och egentligen tror inte jag att det handlar om ”invandrarfrågan” (vad det nu är) utan om att folk vill ha en lösning på saker och ting. De vill inte betala hög skatt på sin pension, de vill inte leva på luft som arbetslösa, de vill inte se på hur mycket andra har medan de själva inte har någonting alls. Och för vissa handlar det säkert om att de inte vill se sina pengar försvinna till andra; oavsett om det är socialbidragstagare eller invandrare. De vill inte att de ska stå utan lägenhet när någon annan får en, oavsett vem som får den. SD:s väljare utgörs ju inte bara av en grupp människor.

Men för mig har de alla en sak gemensamt, en människosyn som är helt annorlunda från min. Därför att för mig gör det ingenting om en flykting från Syrien får bidrag medan jag skulle tappa 10000 i kontanter om jag blev sjuk en månad. Det bekommer mig inte. Vi hjälper inte för att vi är snälla, vi hjälper för att vi måste. Som medmänniskor och som land förbundet av ett avtal och en tradition som är mer än 50 år gammalt. Jag har levt på socialbidrag och det  störde mig inte att flyktingar fick tak över huvudet och mat på bordet medan de väntar på beslut då, och det stör mig inte nu. Jag vill gärna tro att de väljare som på fullaste allvar tror att en invandrarkvinna får tillgång till barnbidrag retroaktivt om de kommer hit med ett barn på 16 år är ganska få. Förutom att det är helt felaktigt är det också helt irrelevant vad man får och inte får. 

Jag och Emil pratade igår om det här med vad Sverige skulle kunna göra för att minska utgifterna för asylsökande som sedan utvisas. Det är nämligen bara de som är en kostnad, de kommer aldrig betala skatt här. När man får uppehållstillstånd upphör ju bidragen från Migrationsverket och man får ta studielån eller jobba, eller gå till socialen, precis som alla oss andra. (Invandringen kostar ju lite mindre än vad människorna sedan betalar i skatt). 

Så det vi kom fram till är att man i så fall får dra in på boendet och bidragen. Man ger de inget bistånd och de får hitta sitt eget boende. I de länder där det fungerar så (fast där får man i alla fall mat, i Sudan, Libyen, Egypten, Etiopien osv osv osv) uppstår det som kallas flyktingläger. Landet, i det här fallet Sverige, sätter upp tält (eller låter UNHCR, FN:s flyktingorgan, står för tälten) på några orter och låter asylsökande bo där. Några kommer ju dö, för sjukvård tillåts de inte att ha. Och de som tar sig in i samhällen med aktiv TBC kan sprida den vidare till oss. Då börjar vi kanske vaccinera mot TBC igen, vilket ju är bra om vi ska resa någonstans. Då minskar kostnaderna rejält. Sveriges goda rykte internationellt sjunker, inga andra västländer har sådan här flyktingmottagning. Men vi får mer i statskassan som vi kan lägga på våra egna medborgare utan att höja skatten. Några uppehållstillstånd för annat än flyktingar kan vi inte ha givetvis, alternativt så drar vi oss ur FN och slipper ta emot asylansökningar alls. Då är vi utestängda från världen, vår pass som är så mycket värda nästan överallt i och med att vi inte behöver visum för att resa in i många länder ryker naturligtvis men det är ett litet pris att betala för att få mer i plånboken. 

Jag vill inte ha det så och jag tror inte att 13% av de röstberättigade vill det heller. Man ser en kortsiktig lösning som presenteras på ett skickligt sätt. 13% har inte kunskap om utlänningslagen, genévekonventionen, flyktingmottagande i andra länder, att den fria sjukvården för asylsökande innebär att bland annat TBC inte sprids, hur handelsavtal, viseringar eller fri rörlighet hänger ihop.

Men bortom alla de här siffrorna och bortom de 13% som röstade finns som sagt kärnan. En tanke om att vita människor från nordeuropa är genetiskt bättre än andra folkslag. De som startade Sverigedemokraterna och de som finns i dess innersta krets visar gång på gång att det var den här tanken som startade SD. På basen av det såg man på samhällets problem och lösningen är att det som händer i andra länder inte spelar någon roll. Det gör ingenting att Syriens folk slaktas. Att kvinnor och barn våldtas och skändas i Kongo. Att muslimer helt enkelt får skylla sig själva, deras religion är så annorlunda, ”de är inte som oss”. Så varför ska man hjälpa de när vi vill ha mer pengar här? Om vi bara stänger ute dessa människor kan vi leva gott här på vår landplätt på jorden. Jimmie säger att vi ska hjälpa de på plats med pengarna. Där gör de ingen skillnad eftersom att de värsta platserna på jorden är länder där staten slaktar sin egen befolkning, oftast, för att inte säga alltid, på grund av samma skäl som nazisterna, det vill säga för att man tycker att en grupp är mer värd än en annan. Dessutom ljög Jimmie när han sa att biståndsbudgeten skulle vara den samma men att pengarna skulle gå till mottagarländer, han vill ju minska den. För att om den var densamma skulle det ju inte bli några pengar över i alla fall och han vill ha pengar över, annars är hans politik helt meningslös. Men man kan också tänka sig att han menade att han är nöjd bara inga andra än vita människor bor här, vem vet. Att hjälpa skulle i så fall vara att få slut på styrningen, på diktatorerna, på regimerna. Om Jimmie besitter möjligheten till det tycker jag att han ska göra karriär där i stället. Då skulle han få nobelpriset!

Tills dess måste folk få komma hit. Och vi kan höja skatten med några kronor per invånare. Vi har det bra, men kan få det bättre även med 80 000 asylsökande per år. Om SD fick regeringsmakt skulle vi inom fyra år få veta att det inte hjälpte med att sluta behandla asylansökningar. Det skulle inte hjälpa att sluta tillhandahålla bostäder. Det skulle inte hjälpa att inte ge svenskundervisning eller hemutrustningslån eller att inte tillåta människor som tidigare haft medborgarskap i ett annat land inte ta del av socialförsäkringar. I mina mörkaste ögonblick tänker jag att vi ska ge Jimmie regeringsmakten i fyra år, för att visa en gång för alla att SD:s politik är fel. 

Men det experimentet har redan gjorts, i Tyskland på 30-talet när Hitler vann ett demokratiskt val trots att han inte hade ett demokratiskt parti.

Jag talar för döva öron, men snart kommer vi att hitta den retorik som behövs för att SD ska återgå till att hamna under 4%-spärren. Snart kommer människor börja återfå sin tilltro till systemet och det fantastiska samhälle vi har. Klyftorna kommer minska och kvar kommer rasismen vara men den kommer att stödjas bara av rasister, inte också av pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna som vill ha det lite bättre och som verkligen vill tro att om vi bara minskar invandringen kommer det att bli bra. Jimmie vill finansiera allt med minskad invandring men om han skulle tillåtas göra det skulle det urarta och Sverige skulle förvandlas till något klibbigt och kletigt i omvärldens ögon. Men för mig handlar det som sagt om en enda sak; vi hjälper inte till för att vi är snälla och empatiska, vi gör det för att vi måste, för att vi är människor som har möjlighet.

Till sist vill jag också säga att om man får 13% av rösterna, eller 30% som S fick förra valet, så får man inte vara med och bestämma. Man måste kunds bilda regering och få majoritetens förtroende. Så fungerar parlamentarism i Sverige. Men man kan ju alltid göra en statskupp, starta revolution och störta regeringen. Vi får hoppas att något land tar emot oss då.

//Ew.